Förlorande vinnare!

Det är jag. Idag iallafall. Efter att ha avbrutit min silverkörning idag på eget bevåg och gjort de verse justeringar utan önskvärt resultat fick jag hemlängtan och ont i magen. En kollega till mig kom in och vi diskuterade olika lösningar och letade fel. Bitarna såg ut som kattskit redan innan ugnen. Jag tog beslut om att inte köra på mer för tillfället då en mycket kunnig ”pulver-farbror” kom på besök. Så passande. Mitt i körningen diskuterade vi olika lösningar, inställningar, luftfuktighet, spänningar och jag kände mig plötsligt så stolt över mig själv. Trots mina ”kattskits-bitar” så förstod jag och visste det vi pratade om. Jag kan teoretisk! Inställningarna och de ändringar jag gjort var till ”pulver-gubbens” belåtelse. Att det inte funkar praktiskt när det stämmer teoretiskt är inte mitt fel. Inte mitt fel det minsta. Jag gjorde kanske min sämsta körning genom tiderna, kändes det som men kände mig ändå som en slags vinnare när jag gick hem. Men jag ska erkänna, det var ruskigt skönt att kunna gå hem rak i ryggen och med huvudet högt redan klockan 12.00. Att slippa se mina kattskits-bitar läggas på hög under ”röd flagg”. Spärrat gods = någon haft en dålig dag på jobbet.
”Jobbar du halvtid nu för tiden?” sa en kollega lite skämsamt då jag faktiskt inte jobbat en full dag på hela veckan. Jag skämdes lite men låtsades att jag inte fattade piken utan spelade dum. Det är det bästa man kan göra. Spela dum, då kan ingen bli sur eller arg. Visar man sig ifrån sin super-mega-smarta sida ställs större krav. Dum passar mig perfekt. ”Smygdum”. Sen brukar jag skämta att ”jag har inte betalt för att vara smart”!”
Att jobba halva arbetsdagar kan vara befriande ibland. Men man är ju sällan ledig för att göra jätteroliga grejor. Idag var det Malcolm som skulle göra hörselkontroll i Växjö. Han som tjatat och haft någon mystisk längtan att ”åka till doktorn” i flera veckor fick idag sin önskan uppfylld. Och han var jätteduktig. Hans ”nyskurade” öron hörde varenda ton. Han hörde som en uggla. Eller så heter det ju inte. Ugglor ser ju bra enligt ordspråket. Han hörde prickfritt får jag väl skriva istället.
Vi hade det trevligt trots att det var på ett sånt otrevligt ställe som sjukhuset. Men det absolut otrevligaste med sjukhuset är parkeringshuset. Jag hatar parkeringshus. Alltid nästan fullt och tjuriga sjuka människor som nästan tacklas med bilarna för att roffa åt sig en plats. Jag blir alltid nervös när jag kör in i mörkret och radion börja spraka ilsket då täckningen stannat kvar utanför. I stressen glömmer man vrida ner volymen och blir ännu med stressad av bruset. Smyg-dum. Givetvis lite skämtsamt skrivet, men jag gillar det inte.
Slutligen en händelse som jag tänkt på större delen av dagen. En händelse som jag inte har kunnat släppa är våldtäkten i Tingsryd på en treåring. Att en man i fyrtioårsåldern betett sig så babariskt.
Hur fan tänkte han där?
Det är oväsentligt. För det finns inga ursäkter! Det får inte finnas några ursäkter! Jag blir så berörd och uppriktigt ledsen när jag tänker på treåringen och dennes anhöriga. Precis lika förbannad blir jag när jag tänker på att förövaren kommer att serveras kaffe på mornarna. Och middag. Och ha tillgång till dusch med varmvatten. Förövaren kommer att få tandborste och tandkräm. Behöver en pedofil tandkräm? Har han gjort sig förtjänt av det? Jag blir ännu argare.
Var/är han sjuk? Den frågan ska nog utredas nu. Den frågan som vilken smyg-dum som helt kan besvara:
DET TROR FAN HAN ÄR SJUK!
Våra svenska skogar är fulla av kamouflage-färgade jägare med laddade gevär i väntan på älgar, grisar och i brist på annat – skabbrävar. Jägare får skjuta sjuka djur som lider, det kallas skyddsjakt vill jag minnas. En förövare som begått ett sådant fruktansvärt brott kan få smaka på sin egen medicin. Att få känna sig utlämnad över att irra i skogen – ensam. Att få känna rädsla, fruktan, oro och ångest.
Det är rättvist! Det är lika! Inte fan ska han få en tub med tandkräm!
Så tycker jag iallafall! 😦

        Ett skolexempel på parkering 🙂