Vi vann…

Redan igår kväll surrade sanna rykten, om nu ett rykte kan vara sant, om att Konga skolan skulle förbli kvar. Kommunen som sagt att inga beslut kommer att offentliggöras förrän 29 mars. Det var då man skulle presentera sparpaket. Inte tidigare. Politikerna åkte till och med ut till Örmoskolan och lät sig plåtas av tidningen som verkligen ”stöttat oss bybor” med otaliga artiklar – Smålandsposten.
Förmodligen blev pressen för stor när media verkligen hjälpte till att föra fram vårt missnöje och något som nästan kan kallas för ”kommun-förakt”. När företag, med stark tro på framtiden går in och erbjuder sig att betala en ny utredning åt Kommunen, som tidningen Smålandsposten skrev häromdagen, blev det nog kalla fötter på de som påståtts sig tro uppriktigt och ärligt på en nerläggning som någonting nödvändigt och kvalitésberikande. Tanken slår mig ändå på ett förundrande sätt om dom med makt bryter sitt heliga ”ingen-information-förrän-allt-är-klart” för att inte få mer negativ kritik som kan påverka deras väljare att rösta annorlunda. Inget påstående, utan en tanke. Min tanke.
Vi vann. Visst blev jag strålande glad och firade med ett glas rött igår. Men en del av mig var fortfarande lite bekymrad och ledsen. Att det var en av två skolor som skulle få finnas kvar. Turligt nog var det min. Så är vi nog många som tänker. Säkert ganska mänskligt. Samtidigt tänker jag på barnen på den andra skolan som fortfarande brottas med oro och säkert en stor dos besvikelse. Man ska försöka få starta en friskola och jag håller verkligen mina tummar. För att de föräldrarna ska slippa oron att ha sina barn på vägarna i 100km/h i snöslask. Den dagen kommer, det vet man när man bor på landet, att dagen kommer då skolbuss blir en naturlig del av vardagen. Men att skonas de första skolåren lättar iallafall mitt föräldra-hjärta.
Vi vann. Vi lyckades övertyga människor med makt att tänka om, och ur våra ögon sett, tänka rätt. Men fortsättning följer. Pengar ska sparas. Och med tanke på felaktiga siffror och andra avgörande missar får man inte sätta sig ner och slappna av. För det finns kanske fler fel i kalkyler som kan ”spara nerläggningshotade förslag” som i sannaste verkligheten rent av kan bli dyrare att genomföra. Missar man gjort. Sen vet jag inte om det är missar grundande på halvtaskigt tänkande eller om vederbörande för utredningen bara hade jäkligt bråttom hem. Kanske var det fredag? Oavsett är det ingen ursäkt.
Vi vann. Vår oro är stillad gällande skolan men iallafall jag känner en gnagande oro…en oro att man grundar förödande beslut på felaktiga grunder.
Och av erfarenheten hittills, jag hade inte blivit förvånad. Tyvärr.