Kvinnans förbaskade syn!

Saker som ögonskugga, eyeliner, mascara och lösögonfransar är några exempel på något som verkligen förknippas med kvinnlighet. ”Vacker” kvinnlighet förknippas med dessa produkter. Just kvinnlighet.

Man kan skapa ögon som tindrar. Ögon som trånar eller ögon som ler med hjälp av lite penslar och pennor. 

Sen kan man, på loppet inom någon sekund förvandlas till något liknande en tvättbjörn om man skulle börja gråta. Smink klarar visserligen en diskret tår men om man ”snor-bölar” kletas eyelinern ut och tillsammans med mascaran blir resultatet en svart sörja. Kvinnlig fåfänga har sitt pris. Men syftet med inlägget var väl egentligen inte att nämna varesig olika sorter smink eller en tragisk men dock en sann jämförelse med tvättbjörnar. Inte alls. Utan mer kvinnans knivskarpa blick. För jag tror att det är så nämligen. Att kvinnor skapades med ”ett öga för det lilla”. Nu kanske det finns män som missuppfattar mig och tycker jag är både orättvis och sexistisk. Att ”det lilla” menas just ”det lilla”. Fel. Det är inte så jag menar. Inte alls. 

Jag menar att kvinnans syn kanske är ett slags straff för att Eva glupskt bet i äpplet i lustgården för en herrans massa år sedan. Att göra kvinnan skarpsynt för att konkret se saker djupare än män. Som smulor tillexempel. Eller kladdiga skåpsluckor. Inte att förglömma, gruset UNDER dörrmattan. 

Eller är det bara jag som ser ”det lilla”? Jag har inte bitit i äpplet. Fast visst har jag, som de allra flesta, gjort saker fel. Kanske har jag gjort fler fel än genomsnittet. Det skulle inte förvåna mig. Oavsett, jag är snäll, försöker vara eller rättare sagt strävar efter. Precis som korna. Men ibland känns det som att ”det lilla” är ett slags straff. Ett straff som får mig att känna mig både otillräcklig och ”lat”. Mina ögon påtalar ständigt och jämt saker jag bortprioterat eller skjutit på framtiden. En sak är säker, jag lär aldrig bli klar. Jag lär aldrig bli sysslolös. 

Karlar har inte samma finkänslighet att se när ”snön ute som dalar ner i juli” i själva verket är smuts på rutorna.Eller att dammet samlas även PÅ saker och inte bara på plana ytor. Adam var nog en mönsterelev där i Edens lustgård, för det var väl Eva som räckte honom äpplet om jag minns historien riktigt. Kanske fjäskade han till sig en ”syn enbart för ”det stora” i smyg. (Precis som meningen ovan med Eva är den bibliska tolkning skrivet med glimten i ögat, dvs inget förtal utan ska ses som godhjärtad humor. För Gud hade knappast skapat humorn om den inte fick användas.) Min syn på saken. 

Idag är jag inne på femte och sista semesterveckan. Blandade känslor försås. Men nu mest känslor på sånt som jag borde ha gjort men skjutit på framtiden. Jag har helt enkelt latat mig för mycket. Kanske kan smulorna i besticklådan vänta tills julstädningen? Kanske inte… Eller kan jag skura dörrpostarna någon helt vanlig helg? Eller ta och rensa ur och sortera i barnens garderober någon dag när jag ändå tvingas att vabba? Kanske skapar jag problem som egentligen inte finns. Kanske är det bara ”snart dax att jobba” som triggar ångesten. Inte vet jag. Men jag tror ändå att det är skarpsynens fel. Min sambo började jobba igår och han nämde inget om smulor i besticklådan innan dess. Inte så jag hörde det iallafall. 

Men visst har jag varit duktig också. I helgen sanerades hela stallet. Från golv till tak. Och det ”snöar” inte när man tittar ut genom fönsterna. Inte en enda flinga. Boxarna är tömda och torkade med T-röd. ”Inga smulor i besticklådorna där inte”. Sen, hönsen glänser i kapp med hönsgården. Gyllene höns är trevligt. 

            Storstädning-sanering. ❤

Sen kokades det kräftor i helgen. En av de få dagarna på året som man inte kan kalla sig som sann djurvän. Varje år likadant, jag tycket mig höra de små liven skrika. Skrika så där hjärtskärande i just det ögonblicket de skiftar ifrån bruna till röda. 

Sen har SilverSara blivit tvångsklippt idag. Det är inget hon tycker är varesig roligt eller ens trevligt men ett nödvändigt ont. Sagt det innan och säger det igen. Jag förstår inte hur man kan avla fram sådana djur. ( inte heller hur man kan köpa brukar min sambo säga.) Det är inte ens särskilt söta. Visserligen kan man kanske använda dess ull, men att få ihop till en tröja känns som en tidsram för ett helt kaninliv. Och yllestrumpor känns inte som en jättestor kostnad om man jämför med kaninjobbet. 

       (Gammal men ocensurerad bild) 

                          SilverSara ❤

Så som slutkläm på inlägget så är kvinnans syn mer kvinnlig än både eyeliner och mascara. Till fördel och till nackdel. Men mest fördel tror jag förresten. Kvinnan lever ju längre än mannen, kanske är det just för brödsmulor i besticklådan, som skjutits på framtiden! /J ❤