Kvinnor är överlevare!

Är dagens verklighet annorlunda än gårdagens? En fråga jag ställer mig i skrivande stund. Dagligen framträder nya förmågor och talar om hashtagen Metoo. Något som skrämmer mig mer och mer för varje dag som går. Fokus flyttas ifrån den mer hemska verkligheten vi faktiskt bevittnar idag till något mer i många fall tramsigheter…

Övergrepp är aldrig ok! Aldrig någonsin, det vill jag verkligen kommentera! Men har det inte gått till överdrift? Varför måste kvinnor måla upp sig själva som hjälplösa offer? När det i den sanna verkligheten verkligen finns hjälplösa offer. Som behöver stöd, hjälp och medias uppmärksamhet istället.

Flickan på bilden skulle aldrig påkalla någon uppmärksamhet via Metoo eller på så vis via sociala medier söka upprättelse. Upprättelse är något vi ger oss själva. Även om flickans vingar klipptes som mycket ung så har hon tack vare näbbar och klor hankat sig fram i livet. Olika övergrepp som flertalet faktiskt visste men som ingen talade om. Skolan visste och många andra vuxna i flickans närhet. Flickan gick i flera år hos psykolog, som att på så vis tillgodogöra allt ont och om det var just det som la plåster på såren eller inte vågar jag inte sia om.

Men jag vet att hon vid ett specifikt tillfälle faktiskt tröttnade på allt och faktiskt ville avsluta sitt liv. Det var en händelse som slutade i total förkrossan. Flickan som då var i 10 års åldern, skör och bräcklig. Denna ljushåriga, naiva och godtrogna flickan som faktiskt älskade andra mer än hon älskade sig själv. Flickan ljög för att skydda. Inte sig själv utan andra.

Minns att flickan en solig vårdag gick ut i en sjö, en sjö där flickan växte upp större delen barndomen, dock bara till knäna vill jag minnas men tanken på tanken skrämmer mig än idag. Att barn kan känna sig så maktlösa och stundtals totalt oälskade. Därimot vill jag vill aldrig tro att det var det kalla vattnet som fick flickan att vända upp på stranden igen utan just det flickan insåg att den sanna styrkan sitter inte i kroppens muskler utan den livsavgörande styrkan sitter i psyket. Flickan lärde mig att man kan välja om man vill, trots sår och sårskorpor kunna gå vidare med huvudet högt eller om man vill förstöra sitt liv genom att gå ut i en sjö och INTE vända mot stranden. Eller att låta någons annans brott mot en själv förgöra en. Att man ska sluta leva. Idag beundrar jag denna lilla flickan som på egna ben tog sig både upp på stranden och vidare ut i livet. Jag känner henne – hon var jag.

Så att någon viskar något sexistisk eller att någon blivit smekt över ryggen? Kan man inte bita ifrån och stå upp för sig själv? Att kunna se skillnad på övergrepp och riktiga övergrepp? Måste man springa till media och bevittna karlars osmakliga beteende? Gör det någon skillnad egentligen? För dem som VERKLIGEN behöver menar jag.

Visst, killarna nöp oss flickor i brösten i skolan även på min tid, något som media skrivit flitigt om. Särskilt de söta flickorna. Sen berodde det lite på vem som nöp… Klassens snygging, han alla var kär i, kunde få nypa med lite generat fniss ifrån tjejerna men killen som var mindre populär blev kallad äckel osv. Minns en flicka som pratade med sin mamma om detta och hon fick ha sina bröst i fred. I alla år. Det är så vi måste hjälpa våra döttrar att i yngre åldrar – ställa krav på omgivningen, i äldre åldrar få döttrarna att själva kunna ha styrkan och självförtroendet, efter egen förmåga kunna fräsa ifrån. Att sätta ribban vad som är ok eller inte.

Kvinnor ska inte uppmålas som sköra offer! Rent av osmakligt tycker jag. Många kvinnor har tillräckligt med skinn på näsan för att faktiskt tåla ett ekivokt skämt utan att gå i taket. Eller att bli kränkt. Jag jobbar idag på en industri där jag är ensam kvinna och som jag brukar skämta så är jag den manligaste på min avdelning. Och omedvetet så är nog jag lika ”Metoo-skyldig” som karlarna. Jag jobbar nästan hellre med karlar än med damer just för den lättsamma stämningen. Jag kommer på mig själv flera gånger varje dag att lägga min hand på någons axel. Inte för att snuska mig utan för att på så vis uppmuntra eller skoja. Absolut inget sexuellt! Men jag skulle kunna bli ”Metoo-anklagad”. Helt oskyldigt.

Nä, jag tycker vi kvinnor tillsammans ska kämpa för riktiga övergrepp och för att de som verkligen ägnar sig åt övergreppen döms! Att kräva lagar som följs dessutom. Man kan inte fria om det finns bevis! Riktiga bevis. Inte lite klapp på rumpan eller ett snuskigt viskade ord. Sånt ska inte ta fokus ifrån våldtäkter, gruppvåldstäkter, misshandlar, hedersbrott osv osv. Listan kan göras lång och behöver INTE göras längre. Detta är mina tankar och mina ord. Och hur ska dagens unga människor kunna våga tilltala det andra könet under total ”Metoo-hysteri”? Samhället tar en farlig väg. Kvinnor är inga offer, kvinnor är överlevare! Det lärde hon mig – flickan!❤