Kanske jag överreagerar…

Man vill så gärna tro gott om sjukvården! Jag har verkligen så mycket att vara tacksam för vad sjukvården faktiskt har gjort för mig och mina barn! Så mycket att jag nog faktiskt inte kan beskriva i ord. Ännu mindre omformulera i bokstäver.

Denna veckan har man varit full av förväntan varje dag och varje dag blivit lika besviken. Att brevlådan bara är full med skräp. Mängder av reklam och dom tyvärr nödvändiga räkningarna. En helt oväsentlig tandläkartid för att hacka ut tandsten. Vad är lite tandsten idag, i denna situationen? ( Om jag så hade haft ett helt stenröse i munnen hade jag kunnat ta mindre tuggor när jag äter.) Man har vänt ut och in på brevlådan i hopp om att en remiss från Lund skulle ramla ut. Men icke! Vi ringde till Lund idag. Man hade inte ens öppnat remissen. Inte ens bokat MR eller LP. Ingenting. Läkaren från Växjö lovade att det var ”prio” på remissen. ( ”- Nu hade man tryckt på knappen.” slut citat) Likadant sa ögonläkaren, senast i tisdags. Hon skulle kontakta Lund omgående. Inga bevis på att hon hållit sitt ord denna gången heller. Inga spår av någon ögonläkare i deras journal. Vi blev till och med uppmanade från Växjö att själva stressa på ärendet. Men oroliga föräldrar som ringer har nog ingen status i en ”proffs-läkares” ögon. Och jag LITADE på Växjö! Om dom nu INTE tycker att det är så viktigt så får man väl INTE säga så till föräldrarna! Då kunde dom lika gärna hållit käften!

Men slutar sagan lyckligt så gör det inget! Då spelar inte tiden alls någon roll. Då tackar man givetvis för ypperlig vård. Men om slutet blir ett annat när man haft både vetskap och tid på sig att ”rädda det som räddas kan”. DÅ blir jag bitter och sur. Om det blir några onödiga komplikationer så gör jag som Mathias sa när han var liten och var riktigt arg:

”-NU TAR JAG PÅ MIG TASSARNA!” (Vet egentligen inte vad han fick det ifrån men vill minnas att det har något med tigerklor att göra) Och det kan jag väl påstå utan att ljuga att mina tassar har inga mjuka trampdynor…inte i detta fallet i alla fall.

Sen gör mig hela situationen upprörd och jäkligt orolig. Behöver man en extra tilläggs-försäkring för att ”komma fram” i rättan tid idag? Minns vi blev erbjudna att teckna sådana för några år sedan. Hade det gjort någon skillnad? Säljaren sa ju att med detta tillägg ”åker man gräddfil” i sjukvården. Men privata försäkringar borde ju bara gälla inom privat sjukvård och inte den allmänna där ALLA ska ha rätt till samma vård? (Allemansrätten? – Något som idag 2015 borde vara vårdens slogan och inte alls betyda hur länge man får tälta i skogen utan att fråga bonden eller att man inte får bryta grenar eller kvistar.) Det är väl ingen ide att anmäla och ställa till en scen om det inte går riktigt galet illa, då det bara blir yttligare ett papper till i högen. Nä, jag får ta mig en funderare om att teckna en tilläggs-försäkring på barnen. Känns hemskt bara att/om man kan ”tränga sig i kön”. Men min egna försäkring påminner om en slags trafikförsäkring. Det får duga. Och själv tycker jag man ska gräddfil till chips-dippen!

-Jesse