Bäst under stress…

Igår när vi körde hem ifrån Emmaboda vid 20 – tiden på kvällen var jag inställd på att jag skulle vara den som skulle vara hemma med knattarna idag då dagiset skulle vara stängt. På något sätt hade jag förlikat mig med tanken på att inte behöva ställa klockan. Jag kunde packa upp väskorna i lugn och ro. Gå ner till stallet och fixa hovar och visa omtanke. Kanske skulle jag ta med en kopp kaffe ner till stallet och smutta på medans man grejade. Eller kanske rent av ett litet glas vin att avrunda den fantastiska helgen med? Marcus skulle ha en kompis hemma på ”lan” så det passade ju perfekt med ofrivillig ledighet. Men var den ofrivillig? Så fort jag kom innanför dörren sa min sambo att farmor kunde vara barnvakt.
”Vad synd” var min första tanke. Visst borde farmor unna sig lite tid för sig själv och bara koppla av? Inte behöva jaga småbarn. Stackars farmor. Precis så tänkte jag innan jag tog ansvar för mina tankar och skämdes lite inombords när jag kom på att det var egoism ifrån min sida. Latmasken som gnagde. Idag var nämligen ingen vanlig arbetsdag. Idag skulle en mycket avgörande nyckelperson komma till jobbet som kan avgöra hela framtiden för alla anställda. Vi har folk borta och folk som är sjukskrivna så jag visste att jag behövdes. Kanske mer än vanligt. Så det blev att bråska på sysslorna och försöka komma i säng. Och med tanke på helgens utsvävningar och ytterligare en tanke att vi står inför julen. Julklapparna och chokladkartongernas högtid. Det kostar! Det kostar så mycket att jag av snålhet erbjöd mig att jobba över om kvällarna. Allså köra ner när barnen sover och hästarna och allt är klart. Visst, jag har ont i min axel och arm i synnerhet efter helgens bollkastande i tunnor och  andra fysiska övningar men jag kan inte tillåta mig att känna efter. Varje dag man är hemma brinner julklappspengar och chokladkartonger inne.
Dagen som var tvungen att gå perfekt krabbade givetvis. Men det är nog då jag jobbar som bäst och tycker jobbet är kul. Problem är till för att lösas och löser jag dom inte själv kör jag ”dum-smart-tricket” jag nämnt om innan i bloggen. Ingen kan ju som sagt bli arg eller ens besviken på någon som inte fattar. Så dagen har varit lång och uppriktigt jobbig. Men ändå ganska kul. Kul på ett bra sätt. Och på ett spännande. Dagen över lag har varit toppen. Och kan den börja bättre än att det ringer mystiskt på dörren vid 06.35 och man öppnar och inser att där står en kollega med en smaskig pizza.
Men de uppmuntrande orden:
” Kanske du kan gotta dig på ikväll.”
Sagt och gjort… Jag har gottat mig.
Nu borde jag sova extra tungt. Sen om det är drömmarna som är tyngre eller magens tryck emot madrassen vet jag inte. Ett av mina ordspråk är iallafall…
”Galet lätt att somna mätt!” 😂
Och det lär jag göra känner jag. Sover nästan alla redan! Finns bara en sak som dämpar lyckan lite.. och det är att det snart är morgon igen! Tiden går för fort! God natt! ❤ 🙂